Kan själv!

Nu har Elsas första vecka på jobbet passerat och hon är så jäkla duktig rent ut sag! Säger inte så mycket som ett pip inne på kontoret utan är helt nöjd bara hon får sova på mina skor. Blinkar lite yrvaket när jag kommer in för att hämta något men ligger oftast kvar när hon inser att jag inte tänker stanna. Hon har fått hälsa på både kunder och deras hundar (Eller egentligen är det väl hunden som är kunden 😉 ) och tar det hela med ro. Tycker det är smått fantastiskt att en snart nio veckors valp kan ligga med bara en dörr mellan henne och mig utan att stressa upp sig överhuvudtaget.

Vi tränar en del lydnad och jag tycker hon är riktigt duktig. Försöker hålla mig till korta pass med hög belöningsfrekvens, ska försöka hitta ett godis som hon tycker bättre om än det jag har erbjudit hitills. Vill ha snabba repetioner och det är svårare att få till med hennes älskade leksak + att hon blir galen och fullt så galen vill jag inte ha henne i lydnaden, speciellt inte under inlärning!  😉

Idag tog vi en sväng ute i skogarna vid jobbet och jag fick möjligheten att gömma mig, det är en självständig liten dam jag har fått hem och jag var så himla nöjd där jag satt bakom min gran och glodde. Nu Äntligen skulle hon minsann få bli lite orolig över att hon inte höll bättre koll på sin matte! Men tji fick jag *s* När den lilla apan insåg att jag inte fanns i närheten kikade hon omkring sig, jag höll andan…nu jäklar skulle hon minsann önska att hon hade haft bättre koll på mig tänkte jag med ett elakt litet flin i ansiktet *erkänner*. I nästa sekund tänkte jag, men vad gör f*n gör hon när hon glatt började leka i mossan totalt oberörd av att vara själv i den stora skogen…sen kikade hon sig omkring igen och mitt hopp tändes igen, Nu! Inte. Hon attackerade glatt mossan så tuvorna flög och jag började känna mig löjlig där jag satt bakom min gran 😉 Tillslut travade (!) hon iallafall iväg från samma håll som vi hade kommit och efter ett tag kom hon springandes tillbaka och fick vittring på mig och letade sig fram. Glad, men inte alls speciellt bekymrad. Tror mest hon funderade på varför jag satt där och tryckte 😉 Självständig som sagt.

När vi kom hem så förvånade Enya mig genom att verkligen bjuda in till lek, hon studsade runt Elsa i stora luftsprång och kastade sig i marken framför en förvånad Elsa. Surtanten förvandlades till lektant över en natt 🙂 Midas satt på trappan och betraktade spektaklet med en viss skepsis. Tyvärr är min älskade prins halt och jag tror att det är därför han inte vill ha Elsa i närheten, han tycker hon är helt okej när hon inte ska klänga på honom men annars muttrar han och går undan vilket inte är så konstigt om han inte känner sig bra i kroppen. Å andra sidan är det inte konstigt att han undviker attackapan ändå iofs 😉

Idag har vi varit och hälsat på hemma hos min mamma och givetvis så charmade Elsa henne totalt! Hon har en stor gräsmatta utanför huset där hon bor och den gråa dvärgen sprang lös, hon går ju ingenstans tänkte jag (Trots att jag borde ha vetat bättre!) Det passerade en cyklist 30 meter bort och Elsa kikade fundersamt på den roliga mojängen och sen så satte hon fart ivrigt skällandes…*host* Tack och lov så vågade hon sig inte hela vägen fram och den stackars cyklisten kom undan 😉 (hon är snabb kan jag meddela, ruskigt snabb för att ha så korta ben 😉 ) Resten av tiden så fick hon vara kopplad och jag passade på att skvallerträna på både människor och hundar! I morgon är det jag som lämnar landet och ger mig in till stan med henne, jaga cyklister ingår inte i det jag hade tänkt lära henne 😉

Idag har båda öronen pekat uppåt hela dagen, och t o m nu på kvällen så orkar dom stå upp. Hon är så jäkla söt att det nästan gör ont i mig när jag ser på henne. Finasta Bestha Elsa.

Sovfavoriten.

Bästisen.

Galen Dvärg!

Här tas ingen hänsyn till mattes tunna byxor inte! Piraya.