Skyddshelg på Stormvallen.

Tredje skyddslägret den här hösten, och det här lägret har varit lika fantastiskt som dom två andra på Stormvallen. Trevliga människor, fantastisk mat, praktik blandat med teori och en figurant som verkligen kan bjuda på sig själv. Tack alla inblandade! Elsa har fått gå tio pass, varav sex i korg. Det här var andra tillfället hon fick gå i ”närkamp” med Jörgen och himmel vilket humör hon plockar fram den lilla! Min snälla tös grävde sig fram i linan samtidigt som hon tog i från magen, vid varje stöt gurglade hon rejält och jag stod med runda ögon och öppen mun bakom henne. 😉

”Ville du nåt eller!” 😉 Foto: Josefin

Hon har verkligen växt på sig i skyddet, ord som monster har nämnts under helgen. 😉 Fast det är nog att hårdra det en aniiing, men jag förstår dock vad Jörgen menar. Hon var en ganska artig hund när vi började i somras, numera är hon allt annat än artig. Visar attityd, både gentemot figuraten och sin kära matte som hänger där bak i linan…en ond näsa och en ond tumme blev resultatet efter den här helgen. 😉 Efter den onda näsan fick fröken veta att hon levde så jag tror inte hon går rätt upp i sin mattes ansikte en gång till bara för hon blir grinig över att behöva släppa bitstocken…hrm. Den onda tummen kan jag ta, tycker t o m hon var rätt söt när hon satte sin lilla tand i den, ett visst svinn får man räkna med! 😉

”Ska vi bara stå här?!!” Foto: Mera Josefin!

I korg får hon till riktigt bra bevakningar, den delen är sämre i ärm så det fick vi jobba på en del i helgen. Efter första släppandet tar hon gärna om samtidigt som hon har en hel del att säga den där förbaskade ärmen. Så nu är det massor av fokus på bita-släppa-bevaka. Hon har ju varit riktigt duktig på det, men nu är hon väldigt het i skyddet och då blir det genast lite svårare så vi backar tillbaka och jag ska köra massor på mig själv. Även transporter ska vi träna träna och åter träna i hemmets lugna vrå innan vi lägger på störning av figurant så vi slipper konflikter i momentet, det känns som en bra plan och Elsa är i grund och botten en lydig och följsam hund så vi borde få ordning på det här relativt enkelt. Kanske…eller jo…eller ja…hoppas det iallafall. 😉 Josefins lilla Heidi har däremot en transport och ett släppande att dö för, orättvist var ordet! 🙂

Älskade skitunge! Foto: Josefin

Så efter två intensiva dagar har vi nu landat hemma i soffan, jag är jättetrött och Elsa var supertrött. I ca en timme. Nu är hon pigg. Here we go again. 😉 I morgon är det jobb igen och till helgen är det kurs Fre-Lör och skyddstävling på Söndag där jag ska lägga ett elitspår och sen hjälpa till i köket på Stormvallen. Sova får jag väl göra i jul eller nåt. Jul som i år infaller på en riktig skitdag om man frågar mig, dom röda dagarna kommer inträffa mellan Torsdag och Lördag när jag ändå är ledig. Torsdagen blir iofs en extra dag. Ibland vill jag gå i skolan igen och ha jullov, påsklov och alla andra trevliga lov man hade. 😉

Nej nu ska jag slösurfa och äta lite naturgodis, men först vill jag skicka ett stort tack till Karin och Jörgen för att ni än en gång  fixar en toppenhelg och tack till alla er som var med för härligt sällskap!

Måste bara avsluta med den vackraste hunden jag vet, tack Josefin för alla fina kort!

” Ge matte en stöt rätt över näsan, bit mig i fingret, härja och lev om, jag älskar dig till döds ändå!”

 

Träning!

Idag har jag och Jenny tränat i…tadaaa…SOL! När hände det senast liksom! Vi tränar på superfina gräsmattor, läs fotbollsplaner, som nästan är helt torra. På klubben kan man numera inte träna, det är alldeles för lerigt och blött men här är det dränerat som attans och således torrt.

Jenny la ut ett ganska knivigt spår till Elsa med mycket terrängskiften, precis vad vi behöver, och jag gick ut ett till Bråkan. Under tiden jag gick Bråkas spår vallade Jenny även en uppletanderuta, snacka om att vara effektiva. 😉

I nästa sekund blev fotografen, jag, upphånglad av en tokglad malle!

Lydnad blev det också, och båda flickorna uppförde sig riktigt fint. Mallen fick till ett bra kryp och Elsan kändes mer fokuserad den här gången. Blängde på Jenny ibland men oftast så höll hon sina gula ögon fast i mina blå. Duktig liten grånäsa! Nu är det bara att fortsätta störningsträna så ska nog även det lilla kvicksilvret hålla ihop på tävling.

Fröken malle har inga problem med störningar, fullt fokus på matte!

Ett par inkallningar gjorde vi också och den här gången satt hon varje gång Jenny sa, pep fram, vrålade: kalla iiiiiin!!!! Det är verkligen stort för att vara Elsa som reagerar reptilsnabbt på allt. Så överlag är jag nöjd med lydnaden, ibland kom det ett par gnäll i nån start men då åker hon ner i backen Varje gång. Inte bokstavligen, så tro inte att jag slår min hund men jag lägger henne ner varje gång och bryter momentet. Gnäll = time out. Jag vägrar ha nån förbaskad gnällschäfer! Punkt! 😉

Spåret då? Jooo…det gick bra. Eller bättre än sist iallafall. Jenny hade lagt ett roligt spår med olika föremål i, första var en fastbunden bitstock, andra en fastbunden apport, som nr tre låg en vanlig apport, nr fyra var en bit jeanstyg som var fastbundet och sen slutapporten. Alla var dolda under gräs och mossa. Elsa tog alla föremål och tyckte det var väldigt lattjo att få dra loss dom och sen kampa med mig. Tack tack Jenny! Det är så lätt att man blir enkelspårig så mer sånt här! Det hon har problem med är övergångar mellan olika terränger, men hon löste alla och hade egentligen bara ett rejälare tapp där hon ville följa ett annat spår istället när hon inte hittade Jennys. (Det hade gått en man rakt fram på gräsvägen där hon spårade och Jenny hade tagit av åt höger.)  Hon löste det dock själv och resten av spåret gick bra.

Bråka löste också sitt spår bra, även om hon gick över lite vinklar här och där men sina apporter markerade hon finfint och hon gjorde inga stora missar!

Fina fina Bråkan. Johan som inte är speciellt förtjust i mallar tyckte Bråka såg ut som en schäfer, det måste vara därför jag tycker hon är så fin. 😉 (Nu stryper hennes matte mig…hennes fina malle lik en äcklig sääääffer! 😉 )

Efter spår och lydnad fick farbröderna komma ut och göra ett uppletande, Midas tog in sina föremål utan några direkt problem. Han får ju göra lite som han vill och det passar honom väldigt bra, mr självständig. Även Jenny har en jagkannogbästsjälv grabb, men även han fick in sina fyra föremål. Glada och nöjda var dom och det är huvudsaken!

Vi avslutade dagen med en tur runt elljusspåret med alla fem hundarna och dom var lika duktiga idag som sist. Finaste kvintetten!

Nu ska jag hoppa in i duschen, sen ut och äta. I morgon är det läger på Stormvallen så det blir skydds för hela slanten!