Till min pappa

Grattis världens finaste pappa på Fars Dag!

Stig Otto Erling, min pappa, jag älskar dig mest i hela världen!

Älskade helg!

Två lediga dagar = två lediga dagar fylld med hundträning! Me like!

Igår blev det spår och lydnad för hela gänget, eller ja, Enya fick ett uppletande istället. Hon är ju ingen spårhund direkt…milt uttryckt…;) Vi var på klubben och började med lydnaden och Elsa var helt överladdad. Det tog mig fem minuter bara att ta mig in på planen…Elsa vrålade rätt ut och höll på att slita omkull mig när hon slängde sig mot grinden! :O Helt galet. Tillslut sansade hon sig och vi kunde, någorlunda sansat, ta oss genom grinden utan blodvite. Stackars Enya och Midas tittade upprört på henne och Enya ville nog mer än gärna tala om för det lilla kvicksilvret vad hon tyckte om att bli vrålad i örat.

Framben är överskattat! Foto: Jenny

Efter yrvädret hade fått en boll i munnen och rusat av sig ca hundra varv på planen kunde vi börja träna och det gick faktiskt riktigt bra! Skönt det med tanke på hur det började…Linförigheten känns riktigt bra stundtals. Ibland tycker jag hon tappar lite i koncentration men då går jag ur position och det brukar räcka för att påminna henne om att vi faktiskt tränar och inte tittar på fåglar! Läggandet går bra, jag vill ha det ännu snabbare men hon får nog en nia-tia på tävling om hon gör som hon gör i dagsläget, men vill man ha en hund som kastar sig ner så ska man inte vara nöjd med hennes läggande! Inkallningen går snabbt och jag tror aldrig hon ska hinna med att få in rumpan brevid mig men peppar peppar, det brukar faktiskt gå rätt bra. Ibland kommer hon lite väl långt fram så det får vi jobba på. Hoppet då…ja vad ska man säga…Elsas favoritmoment helt klart! Att gå fram mot hindret är en utmaning i sig, och att sen inte hoppa utan att jag har sagt något, ja då blir det riktigt svårt!. Men när vi väl får till det så hoppar hon, springer ut ca fem meter, slänger sig runt och smäller i rumpan. Ursnyggt faktiskt! NÄR vi får till det. Vi har precis börjat med återhoppet och det går rätt okej, men där hamnar hon helt klart för långt fram när hon kommer in vid min sida, förväntningarna på att få hoppa ut en gång till är Stora trots att hon aldrig får det…

Jag har varit en slarva när det kommer till att kunna sitta med kontakt i alla möjliga störningar! Enya och Midas är skitduktiga på det, så nu jäklars ska yrvädret också blir en duktig hund! Hon om någon behöver kunna fokusera! Foto: Jenny igen!

Sen till det sista och roligaste i träningen…tadaa…Apporteringen!!! Trodde aldrig jag skulle skriva dom orden. Igår kunde hon sitta och hålla i apporten samtidigt som jag släppte den och kunde knacka på kanterna utan att hon tuggade eller släppte efter på greppet. Jag kunde röra mig runt henne och även kalla in henne till min sida utan att hon tuggade om eller blev lösare i sitt grepp! Lycka!

Givetvis fick även Midas och Enya träna, en hel del faktiskt och det är synd och skam att Midas inte håller för tävlingsträning! Han är en fantastiskt hund att träna, är alltid glad och vill alltid. Har fart i allt och massor av attityd, lär sig blixtsnabbt och gör alltid sitt bästa. (Även om han på tävling kan hitta på lite ”Midasstyle” på momenten… )

Finaste hoffepoffen! Foto: Frida!

Efter lydnaden så åkte jag hem till Frida och Magnus och knådade lite på Balder som inte mår så bra i sin rygg just nu. Jag fick även kaffe och muffins innan det var dags att ge sig ut i rusket igen och ta spåret som jag lagt till Elsa (Midas fick ta samma spår efteråt) Tror spåret var ca 600 meter, fyra apporter och ett gäng med konstiga vinklar. Jag gick och pratade i telefon när jag la det och svängde lite här och lite där utan någon egentlig tanke bakom dom. Apporterna hamnade mitt i en vinkel osv, att göra två saker samtidigt är Inte min starka grej. Elsa löste iallafall spåret utan några tveksamheter och även Midas sen efteråt, duktiga hundar! Enya fick som sagt ett uppletande på en äng och jag hade verkligen gömt prylarna ordentligt så den fläckiga fick leta ordentligt också! Trötta och nöjda styrde vi hemåt där resten av kvällen bestod av pizza och film!

Dagens träning då? Ganska snarlik gårdagens så jag ska inte skriva så mycket om den. Det som bör nämnas är Elsas…tadaa igen…apportering! Idag kunde hon sitta med apporten och jag kunde släppa greppet om den, ta tag i den igen, och lyfta henne rätt upp och sen sätta ner henne igen utan tugg! Duktiga lilla yrväder! Vi tränade även fart och gripande och det är inga som helst problem, snart kan vi nog börja sätta ihop momentet!

Lite ojämna, men dom finaste öron jag vet! Frida som fotat igen!

Spåret hade jag lagt som ett vanligt appellspår och hur fasiken jag ska kunna hålla mig på benen när hon får tio meter att springa ut på är en gåta. Jag har skrivit det förr, hon må vara liten men hon är stark och jag får anstränga mig för att hålla fötterna i marken när jag springer efter henne. Men hon löste spåret utan problem, var noga med sina apporter och slog ytterst lite i den sista vinkeln. Enya fick faktiskt ta spåret efteråt och där existerar inte problemet att hålla sig på fötterna iallafall, hon promenerar fram. Ibland lyfter hon upp huvudet och vindar in spåret och vänder sig surt om när jag vägrar släppa iväg henne innan hon kör ner näsan igen. Go tanten!

Nu ligger alla tre hundarna och väntar på mat och jag ska snart hoppa in i duschen och byta ut hundkläderna mot…finkläder höll jag på att skriva, men det stämmer inte riktigt. Kläder att kunna gå på restaurang i.

Har ni orkat igenom hela texten så klapp på axeln. I morgon ska två av Elsas syskon tävla, vi håller tummarna för er! Mamma Allt-I har varit ute och tävlat idag men där vet jag inte riktigt hur det har gått än. Det är ett aktivt gäng, det där Endurogänget!

I morgon är det skyddsträning på Stormvallen igen, det gillar vi! Foto: Alex

 

(Uppdaterat, Morsan tog CERT igen! Ni är fantastiska och vi kommer och hejar på er på SM! )