Tredje skyddslägret den här hösten, och det här lägret har varit lika fantastiskt som dom två andra på Stormvallen. Trevliga människor, fantastisk mat, praktik blandat med teori och en figurant som verkligen kan bjuda på sig själv. Tack alla inblandade! Elsa har fått gå tio pass, varav sex i korg. Det här var andra tillfället hon fick gå i ”närkamp” med Jörgen och himmel vilket humör hon plockar fram den lilla! Min snälla tös grävde sig fram i linan samtidigt som hon tog i från magen, vid varje stöt gurglade hon rejält och jag stod med runda ögon och öppen mun bakom henne.

”Ville du nåt eller!” Foto: Josefin

Hon har verkligen växt på sig i skyddet, ord som monster har nämnts under helgen. Fast det är nog att hårdra det en aniiing, men jag förstår dock vad Jörgen menar. Hon var en ganska artig hund när vi började i somras, numera är hon allt annat än artig. Visar attityd, både gentemot figuraten och sin kära matte som hänger där bak i linan…en ond näsa och en ond tumme blev resultatet efter den här helgen. Efter den onda näsan fick fröken veta att hon levde så jag tror inte hon går rätt upp i sin mattes ansikte en gång till bara för hon blir grinig över att behöva släppa bitstocken…hrm. Den onda tummen kan jag ta, tycker t o m hon var rätt söt när hon satte sin lilla tand i den, ett visst svinn får man räkna med!

”Ska vi bara stå här?!!” Foto: Mera Josefin!

I korg får hon till riktigt bra bevakningar, den delen är sämre i ärm så det fick vi jobba på en del i helgen. Efter första släppandet tar hon gärna om samtidigt som hon har en hel del att säga den där förbaskade ärmen. Så nu är det massor av fokus på bita-släppa-bevaka. Hon har ju varit riktigt duktig på det, men nu är hon väldigt het i skyddet och då blir det genast lite svårare så vi backar tillbaka och jag ska köra massor på mig själv. Även transporter ska vi träna träna och åter träna i hemmets lugna vrå innan vi lägger på störning av figurant så vi slipper konflikter i momentet, det känns som en bra plan och Elsa är i grund och botten en lydig och följsam hund så vi borde få ordning på det här relativt enkelt. Kanske…eller jo…eller ja…hoppas det iallafall. Josefins lilla Heidi har däremot en transport och ett släppande att dö för, orättvist var ordet!

Älskade skitunge! Foto: Josefin

Så efter två intensiva dagar har vi nu landat hemma i soffan, jag är jättetrött och Elsa var supertrött. I ca en timme. Nu är hon pigg. Here we go again. I morgon är det jobb igen och till helgen är det kurs Fre-Lör och skyddstävling på Söndag där jag ska lägga ett elitspår och sen hjälpa till i köket på Stormvallen. Sova får jag väl göra i jul eller nåt. Jul som i år infaller på en riktig skitdag om man frågar mig, dom röda dagarna kommer inträffa mellan Torsdag och Lördag när jag ändå är ledig. Torsdagen blir iofs en extra dag. Ibland vill jag gå i skolan igen och ha jullov, påsklov och alla andra trevliga lov man hade.

Nej nu ska jag slösurfa och äta lite naturgodis, men först vill jag skicka ett stort tack till Karin och Jörgen för att ni än en gång  fixar en toppenhelg och tack till alla er som var med för härligt sällskap!

Måste bara avsluta med den vackraste hunden jag vet, tack Josefin för alla fina kort!

” Ge matte en stöt rätt över näsan, bit mig i fingret, härja och lev om, jag älskar dig till döds ändå!”

Idag har jag och Jenny tränat i…tadaaa…SOL! När hände det senast liksom! Vi tränar på superfina gräsmattor, läs fotbollsplaner, som nästan är helt torra. På klubben kan man numera inte träna, det är alldeles för lerigt och blött men här är det dränerat som attans och således torrt.

Jenny la ut ett ganska knivigt spår till Elsa med mycket terrängskiften, precis vad vi behöver, och jag gick ut ett till Bråkan. Under tiden jag gick Bråkas spår vallade Jenny även en uppletanderuta, snacka om att vara effektiva.

I nästa sekund blev fotografen, jag, upphånglad av en tokglad malle!

Lydnad blev det också, och båda flickorna uppförde sig riktigt fint. Mallen fick till ett bra kryp och Elsan kändes mer fokuserad den här gången. Blängde på Jenny ibland men oftast så höll hon sina gula ögon fast i mina blå. Duktig liten grånäsa! Nu är det bara att fortsätta störningsträna så ska nog även det lilla kvicksilvret hålla ihop på tävling.

Fröken malle har inga problem med störningar, fullt fokus på matte!

Ett par inkallningar gjorde vi också och den här gången satt hon varje gång Jenny sa, pep fram, vrålade: kalla iiiiiin!!!! Det är verkligen stort för att vara Elsa som reagerar reptilsnabbt på allt. Så överlag är jag nöjd med lydnaden, ibland kom det ett par gnäll i nån start men då åker hon ner i backen Varje gång. Inte bokstavligen, så tro inte att jag slår min hund men jag lägger henne ner varje gång och bryter momentet. Gnäll = time out. Jag vägrar ha nån förbaskad gnällschäfer! Punkt!

Spåret då? Jooo…det gick bra. Eller bättre än sist iallafall. Jenny hade lagt ett roligt spår med olika föremål i, första var en fastbunden bitstock, andra en fastbunden apport, som nr tre låg en vanlig apport, nr fyra var en bit jeanstyg som var fastbundet och sen slutapporten. Alla var dolda under gräs och mossa. Elsa tog alla föremål och tyckte det var väldigt lattjo att få dra loss dom och sen kampa med mig. Tack tack Jenny! Det är så lätt att man blir enkelspårig så mer sånt här! Det hon har problem med är övergångar mellan olika terränger, men hon löste alla och hade egentligen bara ett rejälare tapp där hon ville följa ett annat spår istället när hon inte hittade Jennys. (Det hade gått en man rakt fram på gräsvägen där hon spårade och Jenny hade tagit av åt höger.)  Hon löste det dock själv och resten av spåret gick bra.

Bråka löste också sitt spår bra, även om hon gick över lite vinklar här och där men sina apporter markerade hon finfint och hon gjorde inga stora missar!

Fina fina Bråkan. Johan som inte är speciellt förtjust i mallar tyckte Bråka såg ut som en schäfer, det måste vara därför jag tycker hon är så fin. (Nu stryper hennes matte mig…hennes fina malle lik en äcklig sääääffer! )

Efter spår och lydnad fick farbröderna komma ut och göra ett uppletande, Midas tog in sina föremål utan några direkt problem. Han får ju göra lite som han vill och det passar honom väldigt bra, mr självständig. Även Jenny har en jagkannogbästsjälv grabb, men även han fick in sina fyra föremål. Glada och nöjda var dom och det är huvudsaken!

Vi avslutade dagen med en tur runt elljusspåret med alla fem hundarna och dom var lika duktiga idag som sist. Finaste kvintetten!

Nu ska jag hoppa in i duschen, sen ut och äta. I morgon är det läger på Stormvallen så det blir skydds för hela slanten!

Jaha, helg igen. Himmel så fort veckorna går, på gott och ont. Helg innebär ju i vanlig ordning hundträning och i helgen kommer fokus ligga på skyddet eftersom det är helgläger på Stormvallen igen. Får se om vi kan fortsätta  utveckla grånäsans munkorgsarbete, egentligen borde vi väl gå transporter till förbannelse…men munkorgsarbete är ju så mycket roligare! Nej då, vi är noga med grunderna. Promise. Men jag erkänner gladeligen att jag skulle vilja bunta ihop och slänga bort allt vad transporter heter. Transporter och framförgåendet kan ta varandra i hand och försvinna från jordens yta.

I morgon ska vi på träningsdate med Jenny och hennes fyrbenta, lydnad blir det väl och sen måste vi nog lägga spår igen. Upp till bevis liksom…för så dåligt som dom spårade sist…ja så kan vi ju inte ha det! Tydligen ska vi få sol här i morgon, vilket känns mycket märkligt när det regnar och regnar och regnar lite till till just nu…OM det nu blir sol så tar jag med mig kameran så jag åtminstone kan bjuda er på lite bilder, att plita ner text sitter långt inne just nu. Vad tusan ska man skriva om…vad vill ni läsa om. Tips?

Det är sånt här man kommer undan med när man är förtidspensionerad

…uppdatera. Det var ju ett tag sen. Minst sagt.

Eftersom det är helg så tränar vi. Lydnad och spår, och så går vi långa promenader. Elsas träning går rätt bra faktiskt. Hon är lite hektisk som Johan säger, men en rolig liten hund. En hund med humor som kennelmamman säger.

Snygg hund…

Idag har jag varit på träningsdate med Jenny och hennes fyrbenta. Hon gick ut ett spår till Elsa och jag ett till hennes malle Bråka, och ja…vi kände väl inte riktigt igen våra småflickor i spåret. Elsa var lite disträ och osäker på sig själv, tog sig genom spåret och tog alla apporter men inte det draget jag är van att ha linan. Mera träning i skog…det är jag som är så satans bekväm och hellre lägger på gräs, asfalt eller grus…skärpning. Bråka spårade lite här och lite där och inte alltid så rätt, men vad tusan, det var becksvart i skogen. Bättre lycka nästa gång till båda våra flickor.

Dricka bör man.

I lydnaden fick Elsa koncentrera sig rejält. Störningsträning stod på schemat. Nyttiga saker det där! Jenny pratade och rörde sig runt oss. I början så påminde Elsa mest om dom galna fiskmåsarna i Rädda Nemo, men hon förstod rätt snabbt att här gällde det att samordna de två hjärncellerna hon har. Under normala förhållanden säger en cell: Boll och den andra: Springa! Men idag fick hon faktiskt till det och dom runda gula ögonen fixerade mitt ansikte så intensivt att jag nästan trodde dom skulle trilla ur huvudet på henne!

Istället för mine, bollspringabollspringa. Annars är det galet likt!

Jennys lilla Bråka är en mycket trevlig liten hund i lydnaden, en mix mellan henne och Elsa hade blivit perfekt. En som tänker och en som mest bara handlar. Vem som är vem får ni lista ut själva.

Efter lydnaden gick vi runt ett upplyst elljusspår tillsammans med alla våra fem hundar, tre tikar och två hanar och alla uppförde sig exemplariskt! Skoj.

I skrivande stund är jag jättetrött och ska snart krypa ner under täcket. Elsa är jättepigg och Enya och Midas ligger som två plattfiskar och sover, tre av fyra är inte så illa iallafall.

Gäspar stort. Sovit dåligt i natt och har en värkande nacke,  men jag har satt på mig ett BoT-skydd och halvligger i soffan med massor av tända ljus och lyssnar på kaminens sprakande så förhoppningsvis släpper värken snart! Hundarna sover och Johan ska laga Wallenbergare med potatismos och sparris. Inte helt dumt. Inte dumt alls faktiskt. Helgen kan sammanfattas genom: Vila, lydnad, spår,  restaurangbesök med kantarellsoppa, vitlöksbröd, pilgrimsmusslor, scampi, risotto, vin, kaffe och choklad, skydds med kvicksilvret där hon för första gången fick stöta med korg – söt och duktig liten grånäsa!  Synd bara att helgerna går så rasande fort, å andra sidan gör veckorna det också så snart är det helg igen!

Egentligen har jag noll att skriva om, veckorna består egentligen bara av jobb och hundpromenader. Inte så mycket att dokumentera direkt, något som däremot är värt att nämnas är att Elsas bror Bias och syster Jaja blev uppflyttade till lägre klass spår igår! GRATTIS till alla berörda!

Nu. Fortsatt vila och slösurfande!

Bara för att hon är så fin. Foto: Frida.

Grattis världens finaste pappa på Fars Dag!

Stig Otto Erling, min pappa, jag älskar dig mest i hela världen!

Två lediga dagar = två lediga dagar fylld med hundträning! Me like!

Igår blev det spår och lydnad för hela gänget, eller ja, Enya fick ett uppletande istället. Hon är ju ingen spårhund direkt…milt uttryckt…;) Vi var på klubben och började med lydnaden och Elsa var helt överladdad. Det tog mig fem minuter bara att ta mig in på planen…Elsa vrålade rätt ut och höll på att slita omkull mig när hon slängde sig mot grinden! :O Helt galet. Tillslut sansade hon sig och vi kunde, någorlunda sansat, ta oss genom grinden utan blodvite. Stackars Enya och Midas tittade upprört på henne och Enya ville nog mer än gärna tala om för det lilla kvicksilvret vad hon tyckte om att bli vrålad i örat.

Framben är överskattat! Foto: Jenny

Efter yrvädret hade fått en boll i munnen och rusat av sig ca hundra varv på planen kunde vi börja träna och det gick faktiskt riktigt bra! Skönt det med tanke på hur det började…Linförigheten känns riktigt bra stundtals. Ibland tycker jag hon tappar lite i koncentration men då går jag ur position och det brukar räcka för att påminna henne om att vi faktiskt tränar och inte tittar på fåglar! Läggandet går bra, jag vill ha det ännu snabbare men hon får nog en nia-tia på tävling om hon gör som hon gör i dagsläget, men vill man ha en hund som kastar sig ner så ska man inte vara nöjd med hennes läggande! Inkallningen går snabbt och jag tror aldrig hon ska hinna med att få in rumpan brevid mig men peppar peppar, det brukar faktiskt gå rätt bra. Ibland kommer hon lite väl långt fram så det får vi jobba på. Hoppet då…ja vad ska man säga…Elsas favoritmoment helt klart! Att gå fram mot hindret är en utmaning i sig, och att sen inte hoppa utan att jag har sagt något, ja då blir det riktigt svårt!. Men när vi väl får till det så hoppar hon, springer ut ca fem meter, slänger sig runt och smäller i rumpan. Ursnyggt faktiskt! NÄR vi får till det. Vi har precis börjat med återhoppet och det går rätt okej, men där hamnar hon helt klart för långt fram när hon kommer in vid min sida, förväntningarna på att få hoppa ut en gång till är Stora trots att hon aldrig får det…

Jag har varit en slarva när det kommer till att kunna sitta med kontakt i alla möjliga störningar! Enya och Midas är skitduktiga på det, så nu jäklars ska yrvädret också blir en duktig hund! Hon om någon behöver kunna fokusera! Foto: Jenny igen!

Sen till det sista och roligaste i träningen…tadaa…Apporteringen!!! Trodde aldrig jag skulle skriva dom orden. Igår kunde hon sitta och hålla i apporten samtidigt som jag släppte den och kunde knacka på kanterna utan att hon tuggade eller släppte efter på greppet. Jag kunde röra mig runt henne och även kalla in henne till min sida utan att hon tuggade om eller blev lösare i sitt grepp! Lycka!

Givetvis fick även Midas och Enya träna, en hel del faktiskt och det är synd och skam att Midas inte håller för tävlingsträning! Han är en fantastiskt hund att träna, är alltid glad och vill alltid. Har fart i allt och massor av attityd, lär sig blixtsnabbt och gör alltid sitt bästa. (Även om han på tävling kan hitta på lite ”Midasstyle” på momenten… )

Finaste hoffepoffen! Foto: Frida!

Efter lydnaden så åkte jag hem till Frida och Magnus och knådade lite på Balder som inte mår så bra i sin rygg just nu. Jag fick även kaffe och muffins innan det var dags att ge sig ut i rusket igen och ta spåret som jag lagt till Elsa (Midas fick ta samma spår efteråt) Tror spåret var ca 600 meter, fyra apporter och ett gäng med konstiga vinklar. Jag gick och pratade i telefon när jag la det och svängde lite här och lite där utan någon egentlig tanke bakom dom. Apporterna hamnade mitt i en vinkel osv, att göra två saker samtidigt är Inte min starka grej. Elsa löste iallafall spåret utan några tveksamheter och även Midas sen efteråt, duktiga hundar! Enya fick som sagt ett uppletande på en äng och jag hade verkligen gömt prylarna ordentligt så den fläckiga fick leta ordentligt också! Trötta och nöjda styrde vi hemåt där resten av kvällen bestod av pizza och film!

Dagens träning då? Ganska snarlik gårdagens så jag ska inte skriva så mycket om den. Det som bör nämnas är Elsas…tadaa igen…apportering! Idag kunde hon sitta med apporten och jag kunde släppa greppet om den, ta tag i den igen, och lyfta henne rätt upp och sen sätta ner henne igen utan tugg! Duktiga lilla yrväder! Vi tränade även fart och gripande och det är inga som helst problem, snart kan vi nog börja sätta ihop momentet!

Lite ojämna, men dom finaste öron jag vet! Frida som fotat igen!

Spåret hade jag lagt som ett vanligt appellspår och hur fasiken jag ska kunna hålla mig på benen när hon får tio meter att springa ut på är en gåta. Jag har skrivit det förr, hon må vara liten men hon är stark och jag får anstränga mig för att hålla fötterna i marken när jag springer efter henne. Men hon löste spåret utan problem, var noga med sina apporter och slog ytterst lite i den sista vinkeln. Enya fick faktiskt ta spåret efteråt och där existerar inte problemet att hålla sig på fötterna iallafall, hon promenerar fram. Ibland lyfter hon upp huvudet och vindar in spåret och vänder sig surt om när jag vägrar släppa iväg henne innan hon kör ner näsan igen. Go tanten!

Nu ligger alla tre hundarna och väntar på mat och jag ska snart hoppa in i duschen och byta ut hundkläderna mot…finkläder höll jag på att skriva, men det stämmer inte riktigt. Kläder att kunna gå på restaurang i.

Har ni orkat igenom hela texten så klapp på axeln. I morgon ska två av Elsas syskon tävla, vi håller tummarna för er! Mamma Allt-I har varit ute och tävlat idag men där vet jag inte riktigt hur det har gått än. Det är ett aktivt gäng, det där Endurogänget!

I morgon är det skyddsträning på Stormvallen igen, det gillar vi! Foto: Alex

(Uppdaterat, Morsan tog CERT igen! Ni är fantastiska och vi kommer och hejar på er på SM! )

Det är Fredag och jag är ledig hela helgen, jag har inget inplanerat. Inga måsten. Så oerhört skönt att ni anar inte! Jag ska bara ta hand om mig själv, njuta av att jag kan vara ute när det är ljust. Äta god mat, slappa framför en film, träna med hundarna och gå långa och sköna promenader. Underbart. Visserligen är jag tjock i halsen, näsan rinner och jag nyser och frustar en hel del – m e n jag är ledig så det gör inget! Jag vet även hur jag brukar fungera vid stress, då blir jag ofta ”sjuk” när jag väl är ledig och tar det lungt så det är inte så mycket att hetsa upp sig över.

På Söndag är det skyddsträning igen! Foto: Alex.

Någon direkt hundträning har det inte blivit i veckan, men Elsa känns fin och lyhörd, om än väldigt pigg när vi väl tränar. Jag får vara jättenoga med hur jag värmer upp henne så hon inte slår över, men är jag bara lugn och tydlig så brukar det smitta av sig på det lilla kvicksilvret. Jag går helt in i min egna bubbla och jag tittar inte på något annat och jag kan inte prata med någon under tiden vi tränar, då är det bara hon och jag. Släpper jag fokus på på henne ett par sekunder så tar det ett tag att få tillbaka det igen så jag kan på min höjd nicka om någon frågar mig något. Ser nog ganska otrevlig ut, men det är jag inte, bara fokuserad!

Fokus…som sagt.

Nu ska jag stänga ner datorn, krypa ner under mitt täcke i soffan med en stor kopp kaffe. Lyssna ett tag på regnet utanför och sen ta en extra lång dusch innan dagen börjar. Precis som Josefin skrev i går i kommentarsfältet så är huset städat och klart så jag kan bara njuta – du känner mig så väl Joslafinen.

Energikälla. Midas har varit jättefin i kroppen det sista, röjer som en galning och visar ingen stelhet eller hälta. Det gör mig lycklig.

(Psst. Det förbaskade gråa yrvädret här hemma är inne på dag 25 i sitt löp…kan någon säga åt henne att sluta. NU!)

Den här hösten suger musten ur mig. Jag brukar inte ha så svårt för mörkret, men i år påverkar det mig faktiskt och det rejält. Jag är ständigt trött och mitt hjärta bankar och slår tills det ekar i öronen. Jag orkar jobba, men sen är det stopp. Hemma så plockar jag undan hjälpligt och sen blir jag liggandes mer eller mindre hela kvällarna…det gör min stressade själ ännu mera stressad. Jag vill orka. Jag vill vara fylld av energi, men jag tror jag måste lyssna på min kropp. Jag gör det sällan, lyssnar på min kropp alltså, men nu är det dags så jag motar undan känslan av misslyckande och låter kroppen få fortsätta vila. Det är okej försöker jag intala mig själv. Orken kommer hitta tillbaka.

I helgen fick jag lite energi av det härliga Endurogänget, ni vet vilka ni är! (Även ni utan Endurohund är inräknade i gänget, även om jag snart tror det bor en liten Endurohund hos er också om jag får sia om framtiden! ;) ) MH stod på schemat för Elsas syskon och hela gänget tog sig genom banan med bravur! Elsa löpte (löper, dag 22 nu…)och fick tyvärr inte vara med, antaligen blir det inget MH innan Mars för henne. Åtminstone inte om man ska tro tävlingskalendern. Det är ingen rolig årstid att försöka få tag på en plats.

Idag har jag iallafall gjort ett uppletande med alla tre hundarna, Midas är den som glänser mest i det här momentet. Jag kan skicka honom gång på gång, han är lika snabb in som ut. Näsan är på från start och det finns ingen antydan till tugg. Mattes prins. Enya springer en hel del utan näsan på, och tuggar litegrann på föremålen, men vad gör väl det när man är mattes pensionär! Elsa fick tre skick och hon kom in med alla föremål i ett läskigt högt tempo, hon är snabbare in än ut och då är hon riktigt snabb ut! Den sista metern kan det komma lite tugg så det får vi jobba på. Vi avslutade det hela med tokspring på ängarna kring jobbet, alla tre hundarna rusade ikapp bland löven och jag gick bara och njöt av att se dom. Mina egna lyckopiller.

Nu. Blunda och lyssna på kaminens sprakande.

Uppdaterat:

Hjärtat är friskt, men stressat och det är ju skönt men ack så svårt att ändra på känner jag. Läkaren sa åt mig att ändra om i mitt liv och ta bort saker som inte var nödvändiga just nu…men hur gör man det? Jag är borta mellan 07.30-17.30 ungefär och sen har jag tre hundar och ett hem…Vad sjutton ska jag ändra på liksom?! Jag struntar redan i hemmet och det gör mig fasiken inte lugnare, snarare tvärtom. Så hur tusan löser man ett livspussel när man redan från början är en stressad liten själ tro…

—————————————————————-

Visserligen har helgen inte passerat men några rader tänkte jag bjuda på ändå, jag måste börja med att säga Tack för allas omtanke! Jag är själv inte orolig över att mitt hjärta inte är friskt, jag tror bara det är lite småstressat och det är iofs inte bra det heller.

Hundarna har fått ganska lite träning eftersom det är mörkt jämt, ständigt och hela tiden när man kommer hem från jobbet. Igår slutade jag däremot klockan tre och hann iallafall få ca 45 minuter i dagsljus…45 minuter som tillbringades på klubben med Elsa. Elsa som var totalt G A L E N. Jag har aldrig sett henne så skogstokig innan, och då ser jag henne ändå varje dag. Jag la ut targeten för att träna uthopp, och innan jag hann ställa upp mig och påbörja momentet hade hon hopppat över. Sladdat ut på targeten, inte hunnit vänta, utan kastat sig tillbaka över hindret och satte tassarna i magen på mig, vände och hoppade en gång till. Sen sög targeten och sprang…som en jäkla galning! Runt runt runt på planen samtidigt som hon ruskade runt min stackars Musse Pigg! (Jag har en vanlig musmatta som pryds av Musse Pigg!) Då insåg jag…att inte träna den här hunden på fyra dagar, ta henne rätt ut ur bilen och bara värma upp med en tiominuters promenad är vansinne. Resten av momenten gick FORT. Say no more.

Det är tur för henne att jag älskar henne så jag ibland tror hjärtat skall hoppa ur kroppen på mig!

Saxebäcken.

I eftermiddag drar jag på en minikennelträff, Elsas kull ska göra sitt MH men eftersom Elsa löper så får vi inte delta på just den delen. Tyvärr. Får se när hon ska ut på banan och göra sitt, finns en del i November men jag vet inte riktigt. Hon är ju en intensiv liten hund och nu när hon löper är hon på helspänn inför allt också så det känns lite onödigt att ta ut henne när hon är i den här sinnesstämningen.

Sen har ytterliggare ett av Elsas syskon fått sitt röntgenresultat, HD A och ED (1). Tråkigt med armbågen, men det finns en anledning till att Blixtra kallas kelpien på sin klubb = liten och nätt schäfertös, så förhoppningsvis kommer hon aldrig känna av sin armbåge!