Vinter

Det känns som vintern har kommit på allvar nu. Mycket snö och kallt så hälften vore nog. Kaminen sprakar dagarna i ända och värmeljusen går åt som smör i solsken och ändå blir jag aldrig riktigt varm. -17 grader som det var i morses är verkligen inget för mig. Inte alls. Hundarna däremot är ju givetvis lyckliga och det dämpar mitt dåliga samvete en aning att de får gå långa promenader i snön som gör dom trötta och nöjda när träningen lyser med sin frånvaro. För att träna i den här kylan…det gör jag helt enkelt inte. Att halka runt utomhus med stelfrusna fingrar är inget som lockar.

När saknaden efter tanten är stor värmer Elsa mitt hjärta som ingen annan.

Eftersom att träningslusten har gått i ide så är det himskans svårt att komma på vad man ska skriva här…Dagarna är ju ganska lika varandra och inget spännande händer. Jag kör fortfarande runt i en isbit till bil, numera kallad igloon av mig. Idag var jag iallafall och köpte rätt del ute i skogarna kring Bollebygd så nu hoppas jag snart att min bil kan bjuda på lite värme igen – det hade varit på tiden!

När det inte finns någon tant längre har Midas blivit våran farbror – en farbror med fart under tassarna och en aldrig sinande leklust! Den vackraste som finns också.

Nej gott folk, nu ska jag klä på mig massor av kläder och åka och handla. I vanlig ordning så äter vi sent i det här huset. Så handla, äta och lägga sig under täcket i soffan är kvällens plan. Känns som en lagom hög aktivitetsnivå när det är så kallt utomhus att näsan fryser ihop när man andas!

Tur att jag har er knäppgökar!