Jaha ja…

…den billiga hunden här hemma ansåg tydligen att matten i huset inte alls skulle äta revben och sallad igår. Eller rättare sagt, salladen kunde jag väl få behålla, men revbenen skulle tydligen hon och Midas ha…Skynda fynda gäller med andra ord fortfarande.

På kvällen fick dom stora köttiga märgben och jag hade gjort i ordning en tallrik med mat till mig som stod på bänken i köket. I ett svagt ögonblick glömde jag bort att jag bor med en tjuvaktig skata och lämnade tallriken obevakad och gick på toaletten…

Med en knorrande mage kommer jag ut och inser att Elsa ligger i soffan och hetsäter…på något…på mina revben. Vrålandes springer jag fram och ju närmare jag kommer ju snabbare tuggar Elsa, jag grävde in hela handen i munnen  på henne och fiskade upp det som fanns kvar av mina revben. När jag har lugnat mig så hör jag ett oroväckande ljud under bordet och när jag kikar in så försöker Midas göra sig så liten som möjligt samtidigt som han frenetiskt tuggar och sväljer som om livet hängde på att äta på kortast tid. Jag dök, bokstavligen, talat in under bordet och stoppade in hela armen i munnen på honom, lyckades bli biten men fick iallafall tag på ett par bitar och det var huvudsaken! Mohaaa!

Jag är helt övertygad om att det är Elsa som har hämtat revbenen, sen hjälpte Midas med glädje till. Men att det var hon som drog igång det hyser jag inga tvivel om!

Nu vankas sol och bad, för både mig och hundarna. Härligt!

Skynda fynda!

”Säljes, liten mörk schäfertik med något för ljusa ögon om man får tro hennes uppfödare. Aldrig trött, gapar på grannar och skäller ut fotbollar. Terroriserar även vuxna hundar om man inte har tummen, eller snarare hela handen i ögat på henne. Badgalen, matgalen, bollgalen. Billig just idag, skynda fynda!”

Elsa har numera gått in i nån ny period, en period där man tar i från tårna för att vakta tomt, hem och jobb. Min chef fick sig en skopa av Elsas vrålande igår och mina grannar får sig skopor av frökens vrålande lite titt som tätt. (Då är hon minsann en jäkel på att skälla kan jag tala om!) Inte bara hon som kan vråla, jag tar i från tårna också men fröken är relativt oberörd av sin arga matte. Dom två vuxna hundarna ser mest fundersamma ut men ibland hänger dom på henne ute i hundgården vilket det innebär att jag har tre hundar som vrålar! Mutter. Mina hundar som är ”kända” för att Inte skälla, vare sig i bil eller hundgård…Sen äntrade Elsa vårat liv och då blev det baske mig ändring på torpet!

Spökig är hon också och fotbollar som ligger ensamma ute ligger illa till kan jag säga…fullraggad och på stela ben går hon fram till den stackars fotbollen. Dom ljusa ögonen ser galnare ut är normalt och hon nyser och frustar innan hon helt sonika sätter tänderna i den försvarslösa fotbollen!

Man kan ju även tycka  att värmen skulle påverka henne och vi skulle få lite lugn här hemma…tji fick vi. Hon härjar precis som vanligt och i morse vet jag inte vad som tog åt henne men hon hängde sig i Enyas…Enya liksom…nackskinn! Såna saker kan man göra med Midas. Inte med Enya. Jag vaknade av att Elsa skrek i högan sky ute i trädgården. (Johan var ute med dom, visserligen kan hon öppna dörren själv. Såklart…) Jag trodde en lite dämpad Elsa skulle komma in, men nej då. In rusar den gråa huliganen med sina ljusa ögon lysandes i allt det där mörka, tar ett tigersprång och landar PÅ mig. HEJ MATTE! Är DU vaken!! Ja tydligen…

Nu har jag inte hört henne på ett tag så antingen har hon somnat och ligger och drömmer om tjuvar och banditer hon kan få vråla på (Läs grannar och vänner.) Eller så gör hon något jäkelskap!

Nämnde jag att jag älskar henne?

Uppspärrade ögon. Pinne i munnen. Spring så fort du kan. Elsa i ett nötskal.