Ibland har man så mycket att skriva om så man knappt orkar börja. Ungefär så känns det nu. Med andra ord så funderar jag på att bara skriva lite kortfattat om hur våran träning igår gick och strunta i att skriva om bil, jobb och jobbigt privatliv. Hundträningen ger mig energi så det får bli det jag lägger fokus på, både här i bloggen och i livet.
Skulle jag hålla det riktigt kortfattad så hade jag nöjt mig med att skriva bra, men då hade det nog blivt ramaskri. 
Men det gick faktiskt riktigt bra och jag fick en hel del Aha-upplevelser. Speciellt när Elsa högg en leksak och drog iväg med, vilket resulterade i att jag tjoade och sprang så det ekade ut över nejderna…Ann-Louise tittade roat på mig och undrade varför jag belönade att hon sprang ifrån mig *host*. Det gjorde jag väl inte! Eller jo..det gjorde jag nog. Ju längre bort hon sprang ju mer tjoade jag och gjorde mig till. Sen fick jag bekänna färg och Ann-Louise ropade: PASSIV!!! RÖR PÅ DIG! PASSIIIV!! Jag sprang, frös, sprang, frös, och himmel vilken skillnad det blev! Så fort Elsa riktade kroppen, huvudet, eller blicken mot mig så fick hon uppmärksamhet. Minsta lilla rörelse bort från mig frös jag till is och Elsa kom av sig helt! Flera gånger kom hon fram med leksaken så jag fick dra i den innan jag släppte efter igen! Men min kondition är inte den bästa för jag flåsade som en tok efteråt…jösses, det är jobbigt att träna hund.
Sen fick vi visa lite frivilliga lägganden och ställanden och det är som A-L säger, henne behöver du inte dra upp det allra minsta utan snarare träna med lugn och ro. Mycket stadga för den här lilla damen med andra ord. Det räcker med att visa en liten bit av ett föremål så drar hon igång, och det rejält.
Sen stod apportering på schemat, ett moment som jag knappt har börjat med än. Jag vet precis hur jag vill ha det färdiga momentet men Elsa har ju som sagt mycket ”jagkansjälv” i sig och så är hon fullständigt galen i föremål så jag har velat lite med hur jag ska börja. Men nu har vi kommit igång! Jag fick börja med att belöna lugn och ro för hon flyger runt mig som en jäkla pingpongboll när jag har apporten (eller vilket föremål som helst egentligen). Sen belönade jag så fort jag kunde ta fram apporten och hon bara tittade på den utan att attackera den. Lugn och ro som sagt. 
Mot slutet grep hon när jag höll i den och släppte vid klicket, nu vet jag hur jag ska jobba vidare och det här känns riktigt bra!
Även lite ingångar visade vi upp, Elsa tenderar ju att överarbeta sina ingångar och kastar in rumpan långt bakom mig och använder mig som stoppkloss. Tyvärr är det ju jag som bär ansvaret för det där *visslar*. Men nu har vi ändrat belöningsposition och jag ska träna så jag blir snabb som en kobra på att belöna när hon är helt rätt! Spegelträning i hallen får det bli så jag kan se henne utan att behöva kasta en blick åt hennes håll!
Det känns verkligen riktigt bra det här och vi ska träffa A-L om två veckor igen. Tills dess ska vi träna på våra ”läxor”, men inte mer än ett par minuter åt gången. Pausa lite och sen ett par minuter igen, och stadga! Inte glömma stadgan Lina. Jag drar så gärna upp alla mina hundar, men Elsa är nog den sista hunden som behöver det här hemma. Hon har fart så det räcker och blir över det lilla yrvädret.
Elsa själv tyckte träningen var lattjo och tränade inte jag med henne så försökte hon få igång dom andra. Med andra ord måste jag tvinga henne att ta det lugnt annars fortsätter hon att jobba när vi ska vara passiva. Antingen med mig eller någon annan.
Idag skiner solen över Saxebäcken och jag ska ge mig ut i solen istället för att sitta här och uggla!
Hon har fin teknik iallafall, lägger sig bakåt i en enda rörelse. Något har matte lyckats med.
