Nu är vi hemma i det Lilla röda igen jag och hundarna. (Uff, nu la sig ett stycke Elsa på mig, bloggpaus)
Fem minuter senare.
Goa fina lilla valp! Som en liten kanelbulle rullade hon ihop sig i mitt knä och ville pussas och mysa. Mattes lilla tös. När jag ändå skriver om Elsa kan jag ju nämna att hon väger exakt 22 kg, ökar alltså inte i vikt något nämnvärt just nu. Äter ca tio dl om dagen och är alldeles lagom i kroppen. Jag har inte kollat hur hög hon är på ett tag, men än är det en bra bit kvar upp till Enya som är 62 så jag chansar på ca 54-55. Håller en tumme att hon slutar runt 58-59 men vi får väl se. Ett rejät jack i trampdynan har hon lyckats med också så hon går lite orent, vilket givetvis gjorde mig helt iskall tills jag upptäckte tassen. Det är baksidan med mitt arbete, jag tror alltid det värsta om allt. 
Enya och Midas mår bara bra, trötta som alltid när vi har sovit över i Trollhättan. Enya har fått simma tre dagar den här veckan, drar på rejält med rehabträning nu för oavsett vad det är för fel på henne så bidrar hennes goda kondition och muskelmassa bara med plus. Enya bryr sig nog inte om varför hon har fått simma så mycket, hon är bara lycklig över Att hon fått det. Det finns ingenting som hon älskar så mycket som att få kasta sig i bassängen. 
Även Midas har simmat i veckan, och Elsan. Elsa sprang ned i bassängen själv, galna valp! Fick upp en mycket förvånad Elsa som aldrig har simmat utan flytväst tidigare. 
Midas är ju som han är, simma i bassäng är ett nödvändigt ont men han gjorde det ganska bra ändå. För att vara honom.
Vi har inte tränat speciellt mycket de senaste dagarna, bara vardagslydnad, vilket inte är så bara när jag tänker efter! Snarare svårare än att lära in moment har jag märkt! Att få tre stora hundar att gå fint i koppel är en utmaning, men vi är på god väg iallafall. Ännu värre är det, om man frågar Elsa, när jag släpper dom vuxna hundarna och stackars (hrm) Elsa får gå kopplad. Det var en mycket upprörd liten valp som vrålade när dom stora drog iväg över fältet, men efter ett tag studsade hon frivilligt in i utgångsposition varje gång jag stannade till och då fick hon springa som belöning. Hon har även börjat komma in i utgångsposition när jag ropar in henne på promenaderna även om vi aldrig har tränat det och hon behöver inte göra det. Utgångspositioner Är kul. Tydligen.
I helgen är det alltså kurs som gäller igen och Elsa åker med Johan och ska bo på hotell och grejer, är inte det minsta tveksam till att hon kommer charma varenda människa hon möter men oj vad jag kommer sakna henne. Hon har verkligen rusat rätt in i både mitt liv och mitt hjärta. Innan hon åker i morgon ska jag iallafall låta henne spåra så hon kanske är lite småtrött inför den långa resan till Gävle. Fast det är nog ett önsketänkande att ett spår skulle göra henne trött. Dom vuxna hundarna ska få spår och en riktigt lång promenad med tanke på att jag blir borta hela kvällen.
Nu väntar en film och mat till hundarna, blir nog en tidig kväll för mig. Fast det kanske är ett önsketänkande det också. Nattmänniska som man är.
