Nu har jag vaknat igen!

Jösses så skönt det var att få sova! Jag tror jag somnade innan huvudet hann ner på kudden. Johan var inte hemma så båda hundarna gjorde mig sällskap i sängen, Enya på huvudkudden och Midas i knävecket, då sover jag som allra bäst. Just nu har jag datorn i knät, samtidigt som en liten Enya försöker få plats med sitt huvud där *s* Snacka om att dom vill vara med, jämt! Men jag klagar inte för jag tycker om att ha dom i knät, sängen, soffan eller vart det än må vara.

Ops nu gled jag ifrån ämnet, det var ju gårdagens spår jag skulle redovisa om!

I vanliga fall är det Johan som är tidsoptimisten i våran familj, men igår tog jag över den rollen. Jag och Malin skulle träffas och lägga spår och träna lydnad. Någon lydnad hanns inte med och spåren var på håret! Jag behövde vara hemma strax innan fyra för att hinna göra mig i ordning till Winnerbäck senare på kvällen och jag tror spåren var lagda runt halv två…och med tanke på att Midas tidigare spår har tagit Lång tid på sig så var jag något stressad över om vi skulle hinna eller inte. Malin hade lagt ett ganska snirkligt spår som var snitslat till Midas. Vi hade en hel del övergångar från stigar och även från grusväg. Jag lät spåret ligga i ca 70-80 minuter, egentligen hade jag velat ha längre liggtid men eftersom klockan gick så fick det bli såhär. Vid det här laget började solen titta fram så jag vågade inte lämna Enya i bilen + att Enyas spår började i slutet av Midas och för att slippa gå tillbaka till bilen så tog jag med mig henne…Jösses vilken kaos. Jag hade en dundersugen Midas i början av linan som slet och drog som den värsta weightpullinghunden, jag försökte tappert ha kort lina men han slet den ur händerna på mig gång på gång. Jag hade satt fast Enya runt midjan och selen hon skulle ha på sig under sitt spår hängde jag runt min egen hals, snitslarna slet jag ner i farten och försökte sätta fast någonstans på min kropp, ingen tid att stoppa dom i midjeväskan inte – iofs hade dom nog inte fått plats för där låg köttbullar, mjuk skål, vatten, apporter, boll…och andra bra-att-ha-saker…Jag flög som sagt var efter Midas och försökte hålla mig på fötter samtidigt som Enya tyckte jag uppförde mig mycket märkligt och försökte hålla sig på så långt avstånd från mig hon kunde, vilket resulterade i att kopplet hon satt i runt min midja drogs åt något enormt. Jag var så jäkla tacksam varje gång Midas plockade en apport och jag fick ta en paus så ni anar inte. Det är t u n g t så in i helskotta när 40 kg hund gräver sig fram i spåret och terrängen är kuperad. Jag tog lång tid på mig vid apporterna och vattnade upp honom och lät honom ligga ner en stund innan jag lät honom fortsätta. Så med snitlsar fladdrandes runt hela ansiktet flängde jag genom skogen med två hundar som drog åt varsitt håll – vi måste ha varit en syn…

Hursom tog han sig till slutet och plockade alla apporter, slog ytterst lite, men var het alldeles åt helskotta för het. Jag orkar knappt hålla honom. Längre liggtider och ännu mera vinklar är ett måste. Men jag är oerhört nöjd med hans spårarbete, för trots sitt höga tempo så ringde han knappt alls och hade stenkoll på vart Malin hade gått och plockade alla apporter.

Vid Enyas spår skulle Midas sitta fast runt midjan…det gick…sådär. Enya gör ju inga försök att spåra när hon sitter fast i mig, men det gjorde Midas så under tiden Enya skulle spåra slet Midas mig framåt och jag fick hålla emot honom med en hand samtidigt som jag skulle hålla Enya med en hand (Vilket iofs inte är några problem ) Så snubblandes tog vi oss fram, men Enya var ganska duktig och plockade upp dom två första apporterna och lekte glatt med dom. (Jag kastade en apport bakåt i spåret och glömde att Midas satt fast I mig – nära döden upplevelse.) Efter andra apporten fick hon lite problem och jag som inte orkade ha Midas runt midjan längre släppte loss honom och sa Ok! Han flög iväg i spåret och ca 100 meter bort plockade han slutapporten och kom rusandes tillbaka – duktig hund! Bli nu inte oroliga för att Enya inte fick någon slutbelöning, det fick hon givetvis! I hennes värld var spåret slut vid apport nr. 2 och vi lekte med bollen under tiden Midas fick agera spårhund. Sen rusade båda hundarna runt en stund i skogen, mest för att jag skulle få sitta ner och flämta en stund Trött, men nöjd gick jag tillbaka till bilen. Hur det gick för Malin? Vem vet – vi försvann ut i varsinn skogsdel och sen såg vi inte varandra mera den dagen *s*

Jag var hemma fyra och halv fem skulle vi sitta i bilen till Göteborg, riktigt så blev det inte men vi kom iväg i hyfsad tid iallafall. Konserten var iallafall bra och regnet höll sig borta ända tills vi satte oss i bilen för att åka hem igen.

Idag åker Johan till Lund så vi ska gå ut och ta en fika på stan innan han åker, sen ska jag hälsa på mamma och sen blir det klubben ikväll. Inget spårande alls idag, men lydnad och uppletande ska vi försöka få till. Speciellt lydnaden börjar kännas lite akut med tanke på att Frida har börjat svamla om att tävla