Idag har jag varit mindre bekväm minsann 
Efter jobbet stuvade jag in mig, hundar, spårlinor, köttbullar och diverse annat småkrafs som behövs för en lyckad träning. Innan jag åkte mot Floda tog jag en sväng förbi Pias hund och fritid som ligger här i Alingsås och köpte ett par byxor från Pinewood, jag köpte västen för ett par veckor sen och är så himla nöjd så nu fick det bli ett par byxor också. En nomesele till Midas slank med också, den enda som fanns i str. 6 var en gräslig svart/neongrön sak – jag frågade Pia om det inte fanns någon fulare men hon hävdade att det gjorde det inte. Han syns iallafall med sin neongröna sele och sin neongula spårlina…*s*
Väl hemma hos Malin packade vi in oss i min bil nästan direkt och åkte ut i skogarna kring hennes hus. Malin lade Midas spår och det var ca 1000 meter långt och innehöll sju apporter + slut. Jag gick ut Days spår och det var ca 700 meter långt, sex apporter + slut. Till Kibi och Enya gick vi ut varsitt kortare spår, Enya fick två apporter + bollen som slut. Kibi hade bara föremål i sitt spår.
Istället för att ha med oss fika ut i skogen gjorde vi misstaget (?) att åka tillbaka hem till Malin för kaffe…vilket innebar att spåren kanske låg lite väl länge. Iallafall med tanke på hur Midas har spårat det senaste. Enya var först ut av mina hundar och spårar stundvis riktigt bra, hon blir lite disträ på mitten och ”glömmer bort” vad hon gör. Men hon får med sig båda apporterna in och bollen hittar hon och leker mer än villigt med 
Jag är faktiskt riktigt nöjd med hur hon jobbade idag med tanke på att spåret hade legat ca två timmar, alltså betydligt längre än spår hon brukar gå.
Så hur gick Midas spår då? Både ris och ros skulle jag säga…Egentligen så är det idiotiskt av mig att låta honom gå ett spår som både är för långt och har legat i ca 2½ timme när jag har bestämt att gå en helt annan linje under en period. Men nu gjorde jag det och kanske blev jag klokare av det. Eller kanske inte
Han hade från första början svårt att få fäste i spåret och slog och ringade en hel del. Jag släppte linan helt och lät honom jobba på egen hand, men han hade stora problem med att ta sig vidare. Ett tag frispårade han med linan bakom sig och jag trodde nog han var rätt, åtminstone såg han säker ut. Men icke. Jag tog upp linan igen och övervägde om jag skulle bryta honom när han helt plötsligt får upp spåret och plockar snabbt in tre apporter efter varandra. Sen får han lite problem igen och ringar långt bakåt i spåret innan han vänder tillbaka och den sista sträckan innan slutet spårar han Jättebra! I ett högt tempo, men noga som tusan. Ligger i spårkärnan men kollar av med ca en halvmeter åt höger, vänster med jämna mellanrum för att dubbelkolla att han är rätt. Han går rätt på slutapporten och belönas med både lek och mat, duktiga hoffenäsan! Sen fick han springa lös när vi försökte hitta tillbaka till bilarna så det var en trött hund (O C H trött matte…phew) som kom tillbaka till bilen. Malin såg relativt oberörd ut, men jag hävdar bestämt att det beror på att hon inte drogs runt spåret av en hund och inte alls pga att hon har bättre kondis än jag…!
Dagens spår har satt igång tankarna rejält på mig. Ibland spårar han oerhört bra och ibland tappar han spåret fullständigt, och varför förstår jag inte riktigt. Han har hög motivation och slutar aldrig jobba. Han kan ligga mitt i spårkärnan, och i nästa steg har han tappat bort sig helt..?! V A D tusan kan det bero på…Noskvalster? Halsen? Ev. smärta i bogen? Bristande motivation tror jag inte på, och inte dålig spårkondis heller med tanke på att han spårar bättre mitt på och i slutet av spåret trots att han då har gått i riktigt tung terräng och jobbat hela tiden för att hitta tillbaka. Har ni några funderingar eller tankar kring det hela så dela gärna med er.
I morgon jobbar jag em/kväll och tänkte åka förbi klubben och träna lydnad och äta lunch där innan det är jobb som gäller. Midas fick simma idag och ev. kommer han få simma även i morgon. Han känns riktigt bra i kroppen och visar ingen stelhet, hälta eller smärta. Lycka.
