h1

Det finns inte…

3 juli, 2009

…mycket skrivlust  när vädret är som det är! Vi njuter av lata dagar nere vid sjön, hundträning och blogg ligger långt ner på listan just nu. På Söndag ska vädret tydligen vända och kanske kommer skrivlusten tillbaka då. Antagligen.

P1017719 (Large)

Varma dagar och ljumma nätter. Jag älskar verkligen sommaren.

Hundarna tillbringar sina dagar, när vi inte är på jobbet, tillsammans med mig nere på en klippa. Dom simmar runt som sälar och kastar sig handlöst i vattnet från klipporna, med diverse magplask som följd.

P1017708 (Large)

Johan har varit ute och fiskat. Jag beställde Gös. Men icke.

Elsa fortsätter vara en liten skitunge. En älskad sådan ska väl tilläggas. Men dock en skitunge! I natt roade hon sig med att väcka hela Saxebäcken klockan ett på natten. Vi måste ha livsfarliga typer i våran trädgård som måste skrämmas bort, och det rejält, och helst på natten. Såklart. Tydligen är dessa spöken ute efter mig också, för mig vaktar hon med sitt liv. Mina försök att tala om att jag klarar mig själv verkar fröken inte vilja lyssna på. Jag är en hjälplös typ som helt klart behöver beskyddas av en tio månaders schäfer. Jomen. Jag tar inte så hårt på det här, det går över, tills dess är det bara att påminna sig om vilken trevlig hund hon är. Egentligen. ;)

P1017734 (Large)

Såna här kvällar gömmer jag inne i hjärtat.

Nu vankas ett par timmar nere på klipporna och sen en god bok i en solstol innan dagens sysslor gör sig påminda. 

h1

Jaha ja…

27 juni, 2009

…den billiga hunden här hemma ansåg tydligen att matten i huset inte alls skulle äta revben och sallad igår. Eller rättare sagt, salladen kunde jag väl få behålla, men revbenen skulle tydligen hon och Midas ha…Skynda fynda gäller med andra ord fortfarande. ;)

På kvällen fick dom stora köttiga märgben och jag hade gjort i ordning en tallrik med mat till mig som stod på bänken i köket. I ett svagt ögonblick glömde jag bort att jag bor med en tjuvaktig skata och lämnade tallriken obevakad och gick på toaletten…

Med en knorrande mage kommer jag ut och inser att Elsa ligger i soffan och hetsäter…på något…på mina revben. Vrålandes springer jag fram och ju närmare jag kommer ju snabbare tuggar Elsa, jag grävde in hela handen i munnen  på henne och fiskade upp det som fanns kvar av mina revben. När jag har lugnat mig så hör jag ett oroväckande ljud under bordet och när jag kikar in så försöker Midas göra sig så liten som möjligt samtidigt som han frenetiskt tuggar och sväljer som om livet hängde på att äta på kortast tid. Jag dök, bokstavligen, talat in under bordet och stoppade in hela armen i munnen på honom, lyckades bli biten men fick iallafall tag på ett par bitar och det var huvudsaken! Mohaaa!

Jag är helt övertygad om att det är Elsa som har hämtat revbenen, sen hjälpte Midas med glädje till. Men att det var hon som drog igång det hyser jag inga tvivel om! :)

Nu vankas sol och bad, för både mig och hundarna. Härligt!